Den där mörka kvällen i november

Jag är ensamstående mamma med tvillingar. FY farao, tänker du, gud så jobbigt. Nej, tänker jag. Det är helt fantastiskt. Visst är vissa perioder jobbigare än andra, men att pappan till mina barn inte finns vid liv längre, det kan jag inte göra något åt. Hur ledsen jag än kan vara så vet jag att han alltid är med oss ändå.

Men så när mörkret kryper sig på, blir jag egentligen inte mörkrädd, men jag blir rädd för att strömmen ska gå. Jag bor nämligen i ett lite äldre hus i Östersund och strömmen hos oss går lite titt som tätt. När det är sommar och ljust ute stör det mig egentligen inte alls, men så fort mörkret kryper på så får jag lite kalla kårar och blir helt plötsligt lite rädd av mig.

Det var en kväll i november som jag precis hade lagt tvillingarna. Dem hade för en gång skull somnat snabbt men jag hörde att dem båda sov ganska oroligt och var ständigt inne i sovrummet och kikade om dem var vakna eller inte. Väl inne i sovrummet så släcktes plötsligt nattlampan och det gick en kall kår genom min kropp. Strömmen hade gått.

Inte längre rädd

Jag fick den där paniken, vad ska jag ta mig till? Jag letade snabbt upp min mobil och fick fram ett telefonnummer till Nordins El. Och redan nu kan jag lugna dig och berätta slutet på denna, vad man kan tro skulle bli en skräckhistoria, att Nordins El kan hjälpa dig om du någon gång får problem med elen hemma. Snabbt kom nämligen en mycket kunnig kille och hjälpte mig få igång elen och sedan dess har jag faktiskt inte varit ett dugg rädd. Om strömmen går har jag Nordins el på snabbtelefon och hinner inte ens bli rädd innan dem hjälpt mig 🙂